Den lycklige läraren - Latest Comments

Re: Om den lycklige läraren

Karin Nygårds — Fri, 15 Nov 2013 08:48:03 -0000

Hej Micke! Jag tycker att det vore kul om du kom med i fb-gruppen teacherhack, om du inte redan är det :)
Hälsningar, Karin Nygårds

Re: Om klass- och gruppstorlekar

Johan Falk — Thu, 21 Feb 2013 04:22:44 -0000

Jag tror att det går att hitta smarta synnergieffekter, så att det inte måste bli dubbelt jobb för att man har hälften så stora grupper. För mig går rätt mycket tid åt till planering och förberedande inför lektioner – och det jobbet behöver ju inte dubblas.

Jag har lekt med två tankar som kanske kan spara tid. Det ena är att lärare i högre utsträckning ska ha samma kurser om och om igen, vilket jag tror skulle ge både pedagogiska och tidsmässiga vinster. (Men kanske bli långtråkigt, så viss rotation behöver man nog.)
Den andra tanken är att låta lärare som undervisar i samma kurs byta en del avsnitt med varandra. Om jag gjort tre bra lektioner om korrelation och linjär regression, till exempel, kan jag hålla dem i två andra klasser. Och så kan lärarna i de klasserna hålla något annat moment i min grupp. (Nackdelar med en sån approach är förstås att elevkontakten, och därmed även löpande bedömning, blir lidande. Kanske finns det något sätt att gå runt det.)

Det finns förmodligen tusen andra saker man kan tänka på, som kan frigöra tid för att ha mindre grupper. Att det skulle gynna svaga elever är tydligt.

Re: Om att få höra bra saker om sig

Johan Falk — Wed, 20 Feb 2013 08:44:44 -0000

När jag pluggade i Uppsala fick jag lära mig något klokt av en god vän (som också blev lärare): När man får en komplimang ska man säga tack.

Komplimanger är menade att värma någon, och att inte säga tack är att inte visa uppskattning för gåvan.

Som en skön bonus blir man lite bättre på att ta till sig komplimanger när man säger "tack" snarare än "nej, det var inte bra egentligen".

Re: Om att arbeta systematiskt

Johan Falk — Wed, 20 Feb 2013 08:34:32 -0000

Intressant video. Jag blev också lite frustrerad först – det här är *ett* sätt att jobba, som passar den här läraren, med det arbetssätt och de uppgifter han har.

Sen tänkte jag att det ju just så man ska se det. "Här är något som funkar bra för mig, och jag tänkte berätta om det för andra." Det är inslaget i en typisk(?) amerikansk presentationsstil, där man får reda på hur det man just ska få höra kommmer att revolutionera ditt – just ditt – liv. Men ändå.

En av de viktigaste erfarenheter jag dragit under mina första sju månader som lärare är att det lönar sig att lägga möda på arbetsbesparande metoder. Om man kan systematisera sitt jobb vinner man tid, och man blir också tvungen att reflektera över vilka arbetsmetoder man vill eller inte vill ha.

Re: Skolportaler, del 1: Kalendrar

Johan Falk — Wed, 20 Feb 2013 08:17:56 -0000

Hallå! Hittade den här bloggen när jag letade efter helt andra saker – men har svårt att sluta läsa nu.

Om det finns chans att skicka ett tips/en vädjan från en IT-entusiastisk lärare till en annan skulle jag vilja nämna kursplanering.se: http://kursplanering.se/avs...

Det är ett verktyg för att (a) hantera kursplaneringar och (b) samla och dela resurser som är användbara i undervisning. Open source, fritt, och hela baletten. Under utveckling, och betatestare sökes.

Re: Matematik och logik i speldesign del 2, trigonometri

Mikael Tylmad — Mon, 15 Oct 2012 03:12:29 -0000

Hej!

Jag har läst lite på din blogg och det verkar som om vi har en del gemensamt. Dels heter jag också Mikael, men jag håller också på med programmeringsundervisning och blandar det lite med matematik och fysik.

Jag tror att nyckeln till allt är att elev har roligt, och just nu är jag mest inriktad på att använda JavaScript för att lära ut programmering, och jag inriktar mig helt på att skapa grafiska spel som man spelar med sin webbläsare.

Denna bok har jag och min kamrat skrivit:

http://www.bokus.com/bok/97...

som i sig använder denna hemsida:

http://www.spelprogrammerin...

Hör av dig om du tycker att detta verkar kul!

Re: Veckans tips: Google Blockly

Zeromsama — Thu, 30 Aug 2012 07:25:36 -0000

Superbra tips. Testade det på mina nya elever nu vid skolstart och dom kom igång med det med en gång. Ska bli kul att se om dom bevarar sina kunskaper när dom väl början kod i visual studio.

Re: Nationella prov – fler och betygsgrundande?

Linus Pamp — Mon, 25 Jun 2012 03:44:01 -0000

Jag anser att en viktig del av uppfostran från både föräldrar, samhället och lärare är att portionera ut ansvar fram till myndig ålder. Förmågan att ta ansvar för sina handlingar tror jag knappast magiskt manifesteras den dagen man passerar åldern för myndig utan kräver erfarenhet och exponering liksom allt annat.

Jag anser inte att problemet är att ungdommar inte får sin vilja igenom, utan att myndighetspersoner får mer makt över individer än jag anser dem ha rätt till. Idrott är ett exempel på där hälsovinsten är välunderbyggd. Därför är/bör Idrott vara ett obiligatoriskt ämne.
Du skriver att frivilliga/valbara kurser särskillt "behövs" av de som inte vill läsa dem. Jag anser att om de hade behövts (enligt forskning) skulle de tillhöra något slags obiligatorium, och om dom inte är det har inte du eller någon annan rätt att använda någon godtycklig moraltvång.

Vad du läser på gymnasiet sätter inte nödvändigtvis i sten vad du kan läsa vidare till senare i ditt liv, Komvux har hjälpt många med just det.

Jag tycker att det är fullt rimmligt att försöka få in sökande med höga kunskapsnivåer på utbildningar. Jag känner inte till några forskningsresultat som bevisar eller motbevisar detta (hade dock varit intressant och se) men jag tror att det finns en viss korrelation mellan höga betyg och kunskapsnivåer. Därför tycker jag det också är rimligt att gallra på betyg.

Re: Nationella prov – fler och betygsgrundande?

Mikael Bergström — Sun, 17 Jun 2012 08:21:52 -0000

Jag tycker inte att de beslut man tar i eller innan gymnasieålder ska påverka resten av ens liv. Får man inte köra bil eller köpa sprit ska man inte heller anses kapabel att ta långsiktiga beslut om sin egen utbildning. Därmed tycker jag inte att gymnasiebetyg är ett bra kriterium, varken i ditt eller det nuvarande systemet, för huruvida man ska få läsa på högskola. Jag skulle helst bara vilja ha två betyg; IG och G.

Vad gäller inträdesprov tycker jag absolut inte att sådana bör krävas av många utbildningar. På många utbildningar klarar man sig med grundkompetens; annars får man väl läsa motsvarande basåret...

Det jag gärna vill undvika är att man söker vidare på betyg överhuvudtaget. Lärare eller via nationella prov; inget av dem är "rättvisa". Lärare gör ibland misstag i sin bedömning, men nationella prov missar väldigt mycket kunskap.

Jag tycker att man absolut demokratiskt sett kan besluta att omyndiga personer ska få en viss grundutbildning oavsett om de och deras föräldrar inte håller med. Vad omyndiga personer vill bryr vi oss inte om på en massa andra områden, varför skulle just detta vara heligt? Kort sagt: Högstadie- och gymnasieelever vet inte alltid sitt eget bästa, och det sticker jag inte under stol med att jag tycker. För mig är individens vilja inte helig.

Exemplet är idrott: Forskning visar att fysisk aktivitet förbättrar både hälsa och studieresultat. Elever ser inte längre än näsan räcker, de ser bara "är det här roligt JUST NU". De elever som allra minst vill medverka på idrotten är generellt de som mest skulle behöva det.

Vad gäller bortsortering; så snart man har någon form av system som sorterar bort folk trots att de uppnår grundläggande högskolebehörighet (dvs G i kärnämnen plus några till) så tycker jag att det är stolligt. Idag sorterar vi på många nivåer, och ofta på helt vanvettiga grunder (t.ex. betyg, eftersom det betygsmedel som krävs skiljer från år till år eftersom sorteringen baserar sig på antal tillgängliga platser kontra sökande snarare än faktiska kunskapskrav).

Re: Nationella prov – fler och betygsgrundande?

Linus Pamp — Mon, 11 Jun 2012 11:22:33 -0000

1) håller jag med om är ett problem, men inte bara med min lösning utan även dagens. Det går t.ex. alldelles utmärkt att söka till programmering på universitet utan att ha läst en enda kurs i detta på gymnasiet, vilket gör att universiteten måste sänka nivån på sin utbildning. När krav finns på att ha läst kurser, så värderas dessa kurser fortfarande lika mycket som alla valbara och knappt relevanta ämnen. (Ex: En person med VG i Kemi, MVG i alla andra ämnen kommer att väljas framför en person med MVG i Kemi och VG i alla andra ämnen. översätt till aktuell betygsskala istf G/VG, principen är densamma).
Problemet så som jag ser det är snarare att man söker med samma poäng till olika utbildningar. Detta tycker inte jag känns särskillt relevant.

Det finns nog många olika lösningar på problemet. Inträdesprov som du nämnde är en väldigt dyr lösning. Ett annat är att ha frivilliga (liksom högskoleprovet) kunskapsprov i olika ämnen som sedan används för att söka, för varje ämne. Jag befarar dock att dessa är fullständigt orealistiska av ekonomiska/politiska skäl.

Det jag gärna vill undvika är att man söker vidare på betyg satta av lärare, eftersom (deras bästa försök till trots) det innebär att ens möjligheter att söka vidare beror på för stor del vilken skola man går och vilken lärare man haft. Jag hävdar att detta är ett stort problem.

2) Om man kräver Godkännt (eller motsvarande) i valbara kurserna men däröver inte räknar med den i intag, så kräver man ett visst engagemang av eleverna. Alla måste ändå läsa ett visst antal poäng utöver obiligatoriska kurser?
Jag kanske missförstår dig, men vem har rätt att besluta om vem som "behöver" extra utbildning som dom inte vill gå? Det luktar missbruk av myndighetsutövning.

Jag förstår inte vad du menar med att sortera bort folk med högskolebehörighet. Hur menar du att detta görs idag eller i mitt lösningsförslag?

Re: Skolportaler, del 2: Närvarorapportering

Mikael Bergström — Mon, 11 Jun 2012 10:28:16 -0000

Alla de där systemen är bra på olika saker. Jag har inte hunnit testa Vklass ordentligt ännu; senast jag kollade fanns t.ex. inget sätt att få fram en matris över givna uppgifter och bedömningar.

Jag ska fortsätta på den här serien blogginlägg vid tillfälle; tanken är ju att visa att alla nuvarande lösningar egentligen är mycket sämre än de skulle behöva vara, att en eller flera av de mest grundläggande sakerna fattas eller fungerar superdåligt i allihop. Typ.

Eller ja, det kanske finns någon därute jag inte hittat ännu. Men av de jag testat.

Re: Nationella prov – fler och betygsgrundande?

Mikael Bergström — Mon, 11 Jun 2012 10:27:28 -0000

Jag ser följande problem med din lösning:

1) Den utgår från att det alltid skulle vara kunskaperna i just de du kallar ”kärnämnen” som skulle vara relevanta för högre utbildningar. Extremt exempel: Svenska kommer att väga tyngre än programmering när man söker en programmeringsutbildning på högskolor.

2) De som söker sig till de frivilliga/valbara kurserna kommer inte att vara de som i första hand behöver dem, utan de som redan är duktiga och som söker sig till dem. Jag ser absolut ett värde i att tvinga på elever idrott, till exempel – av rena folkhälsoskäl.

Idealiskt sett så skulle jag vilja se att alla som ville skaffa sig en högre utbildning gavs möjlighet, och att eventuell utsortering utöver binärt konstaterande av behörighet sköttes antingen via enstaka kurser (basbehörighet + programmering t.ex.) eller via inträdesprov.

Hela tanken att sortera bort folk som har högskolebehörighet från att läsa på högskola eller universitet är för mig helt fel ute.

Re: Nationella prov – fler och betygsgrundande?

Linus Pamp — Sun, 10 Jun 2012 14:16:22 -0000

Jag tror att många håller med om ett värdet av likvärdighet i betyg samt svårigheten i att examinera godtyckliga ämnen med nationella prov. Själv brukar jag föreslå följande kompromiss som utgångspunkt:

Behåll lokal betygssättning i många ämnen (särskillt de periferala) och ha enbart nationella prov för vissa ämnen ("kärnämnen"?).
Endast betyg i ämnen med nationella prov används för att söka vidare. Bör sägas att jag avser i första hand gymnasieämnen, även om det kanske går att göra något liknande för grundskolan.

Risken (eller en av riskerna) med detta är givetvis att ämnen som hamnar utanför de nationella proven ses som "mindre värda" (vilket dock kanske inte är nödvändigtvis dåligt?) och att dessa ämnen riskeras försummas av eleverna. Om dessa ämnen inte är obiligatoriska men självvalda, tror jag att denna risk minskar. När jag gick gymnasiet så kunde man nästan helt strunta i Idrott och Hälsa eftersom den inte nödvändigtvis räknades med i betyget, men trots detta så upplevde jag det som ett rätt populärt ämne.

Vad viktigare är, så tycker jag att en föreslagen uppdelning löser flera problem jag uppfattar som stora.
Exempel: att olika skolor/lärare har olika hårda krav på betygsnivåer i olika ämnen, att elever väljer "lätta" ämnen över "svåra" för betygens skull och att lärare känner press att ge elever högre betyg för att hjälpa deras framtidsutsikter.

Precis hur många/vilka ämnen dessa bör vara vet jag inte alls.
Förhoppningsvis finns det folk villiga att undersöka och/eller diskutera ihjäl sig inom även detta.

Re: Skolportaler, del 2: Närvarorapportering

Karl Asp — Thu, 05 Apr 2012 08:11:53 -0000

Och precis så där gick det till när systemet Vklass utvecklades. En lärare i media blev trött på att föra in närvaro "Hmm...om man kunde låta ett program göra det och så kunde eleverna själva föra in sin närvaro om jag gav de en kod...hm...". Blev det bra? Kan det göras bättre? Tja, döm själv: http://www.vklass.com/

Re: Skolportaler, del 1: Kalendrar

Mikael Bergström — Fri, 23 Mar 2012 02:25:46 -0000

Fast på gymnasiet används de! Jag har använt flera, och eleverna är mycket tacksamma - och håller koll, lämnar in uppgifter, etc. Jag tänkte skriva lite om de systemen senare. Det finns lärare som inte använder systemen i någon större utsträckning, men det tror jag kommer att försvinna allt eftersom nya generationer tar vid.

Även mina erfarenheter från studier vid högskolor och universitet skiljer sig från dina; min erfarenhet är att åtminstone lärarna är ganska bra på att använda systemen. Men att systemen däremot är väldigt primitiva och dåliga, och därför svåranvända för både lärare och elever.

Jag tror som du att man bör börja minimalt - med en lättanvänd sida med ett "minimum" av funktioner. Fast jag tror att det jag betraktar som minimum (kalender, uppgiftsinlämning, synkronisering med Extens och Novaschem och annat som är standard för gymnasieskolor vad gäller administrativa system etc) är mer än det du ser som minimum... Om man ska kunna konkurrera mot Schoolsoft måste man vara bättre på samma saker; man kan inte gå ut med en produkt som har mindre av de funktioner som används, och som kan underlätta.

Problemet med att begränsa sig till saker som efterfrågas är att det finns massor av funktioner t.ex lärare inte känner till att de KAN efterfrågas. Det är lite därför jag skriver de här inläggen; för att visa på möjligheterna.

Jag återkommer med mer om både kurssidor och det här med användarvänlighet (kolla på http://www.edmodo.com tills vidare, lysande exempel på sida det inte är ett dugg svårt att använda eller få elever att använda).

Re: Skolportaler, del 1: Kalendrar

Linus Pamp — Thu, 22 Mar 2012 19:57:29 -0000

Jag tror också att studieportaler skulle kunna göra mycket för gymnasie- och högstadieskolor.
Själv hade jag gärna efterfrågat framförallt kurshemsidor, som uppdateras löpande med läxor/inlämmningsuppgifter och även PDF-er så att man inte behöver hålla reda på femtielva papper om man inte nödvändigtvis vill.

Men i praktiken har dessa typer av system en gigantisk flaskhals:
Dom används inte (eller knappt alls) även när de finns. Detta är smärtsamt uppenbart på de flesta universitet.

Jag tror att man måste börja lätt, ha ett minimalt antal funktioner med minimalt underhåll (inte behöva uppdateras hela tiden av lärare och administratörer) och maximal funktion (sparar tid). Ju mer du börjar med, desto högre motstånd kommer du att få i att försöka få folk att adoptera tekniken.

En sak man kanske skulle kunna börja med är att ha en sida med övergripande information över pågående kurser, och ett system att söka efter ett schema för en viss person.

Sedan lägger man successivt till ett fåtal funktioner som efterfrågas av lärarna och eleverna, det är viktigt att understryka att verkligen hålla systemet så rent som möjligt. Det är svårt att bryta en cykel av "men-det-är-nog-en-bra-sak-att-ha" som sväller systemet tills det är för svårt att underhålla.

Re: Att hoppa in mitt i… multimediakurser.

Bjorn — Tue, 24 Jan 2012 12:17:35 -0000

Kul att du bloggar, även om jag ganska fetodiggar undertitteln

Re: Om att få höra bra saker om sig

Gunilla Blom — Thu, 19 Jan 2012 07:44:08 -0000

Tänk att få läsa detta! Mycket av det är som om jag skulle ha skrivit det själv. Jag är inte ensam. Tack!

Re: Om att få höra bra saker om sig

Sven-Göran Isaksson — Wed, 18 Jan 2012 19:33:27 -0000

Tyvärr har jag nog inget bra sätt att hantera kritik och beröm. Kritik försöker jag ofta att ta in och reflektera omkring, i regel försöker jag även att ta reda på vad som menas med kritiken så jag inte missförstår. Ibland blir dock kritiken för hård och då låser jag mig själv istället. Beröm är jag sämre på att motta då jag ofta inte uppfattar när jag får beröm.

Intressant dock att läsa om dina metoder och hur du går till väga. Det där med den positiva lådan påminner mig dock om något som glad-psykologin talar varmt om. Samla dina lyckliga minnen och använde dem som dämpning i kriser.

Re: Relaterat till SCUM: Om hur skolföreställningar fungerar

Mikael Bergström — Mon, 19 Dec 2011 16:34:38 -0000

Okej: 1) jag har redan svarat på breivikmanifestfrågan. Jag upplever inte att frågan ändrats tillräckligt mycket för att motivera ett nytt svar.

2) Jag tycker inte att lärare ska, eller kan vara, neutrala. Jag har skrivit ett blogginlägg om exakt precis det här: http://www.denlyckligelarar... . Jag misstror mer lärare som försöker dölja sin ideologi; den tittar ju ändå alltid fram, fast eventuellt förklädd till neutralitet. Då föredrar jag själv helt klart lärare som har åsikter, men som kan visa upp motbilder och även s a s kritisera sina egna åsikter etc. Dvs, man har åsikter men är ödmjuk inför dem.

3) Biologisk plus social programmering är, brukar jag mena, individens hela summa. Jag tror däremot inte att några betydande delar av skillnaderna mellan hur män resp. kvinnor beter sig beror på biologin. Könsroller, i feministisk bemärkelse, är ju just genus; det sociala könet, inte det biologiska. De sociala könsrollerna är de jag uppfattar som skadliga. Jag tänker inte direkt börja kräva att alla män skaffar sig en livmoder, så att säga. Däremot kommer jag nog att fortsätta bli illa berörd av t.ex både de uppenbara "drömuppfyllelse/idealmännen" i media och av de likaledes uppenbara "sexdocka/runkobjektkvinnorna". Jag är helt enkelt inte bekväm varken i att båda bilderna till stor del riktar sig till män, den idealbild av mannen som uppvisas eller den bild av kvinnan som uppvisas.

Till exempel.

Det finns för övrigt en hel del debatt om könsidentitet, transgender och liknande i sverige. Kanske bara inte där du varit?

Jag ser helt enkelt inget egentligt värde i de memplex som är dagens könsroller. Jag ser inte på vilket sätt de utvecklar oss som människor, ger oss verklig trygghet, eller överhuvudtaget bidrar till att vi får växa som art och för all del på "individ"-nivå.

Re: Relaterat till SCUM: Om hur skolföreställningar fungerar

David — Mon, 19 Dec 2011 15:33:27 -0000

Tack för att du svarar på ett bra sätt, även om jag inte håller med om en del av det du skriver.

Jag har inte likställt feminister med nazister, jag har försökt sätta in ett annat hatmanifest i ett sammanhang så att innebörden av skolföreställningen som Turteatern erbjuder kan belysas.

Skulle du tycka att det var ok att framföra Breiviks manifest med samma förutsättnngar (separera en gymnasieklass i svenskar och invandrare där svenskarna behandlas bra och invandrarna hånas och förnedras samt får höra att de skulle göra bäst i att självmant gå till självmordskliniker)?

Vad gäller lärare som inte kan vara neutrala och visa upp olika sidor så finns det gott om dessa. Dessvärre har jag från alltför många unga fått höra om just väldigt vinklad undervisning och att ideologin lyser igenom kraftigt hos många lärare idag.

Visst finns det problem med olika delar av de könsroller som existerar; dock borde du vara medveten om att könet inte är en social konstruktion och att vi påverkas av både vår biologi och vår omvärld. Att försöka radera ut könsroller är inte genomförbart, att däremot acceptera olikheter och att även pojkar ska få framföra sina känslor när de blir kränkta torde vara självklart. Själv har jag inte haft några problem med att gå utanför ramarna (dock kan jag erkänna att jag inte klär i ljusblå klänning) för att jag är trygg i min könsidentitet (vilket är ett begrepp som jag inte har sett användas i den svenska debatten).

Mvh
/David, Moderatmännen

Re: Arbeta i projekt

Mikael Bergström — Mon, 19 Dec 2011 13:36:21 -0000

Jag håller med på alla punkter vad gäller ämnesövergripande; det vore helt fantastiskt bra men samtidigt brukar de flesta kurser ha sin plan färdig - ska man på ett enkelt sätt få in samarbete med engelskan måste man i princip presentera projektet medan engelskämnets lärare planerar. Så lång framförhållning brukar inte jag ha att jag i augusti kan säga att "i februari har jag ett litet projekt som..." Jag är inte så mycket för det här med terminsplaneringar, föredrar att köra lite på känsla och låta projekt och planering i ganska hög grad bero på eleverna, hur snabbt de rör sig framåt, vilka kunskaper de redan har, och så vidare.

Däremot utesluter jag inte att det finns engelsklärare som jobbar som mig; är båda lite spontana sådär så borde det ju kunna fungera ganska bra. helt idealiskt vore ju om man kunde hitta en lärare som faktiskt är intresserad av att t.ex göra film, eller datorspel, eller vad det nu rör sig om. Någon att faktiskt bolla med, snarare än att bara lägga ut en del av undervisningen på...

Re: Arbeta i projekt

Sven-Göran Isaksson — Mon, 19 Dec 2011 12:20:55 -0000

Intressant detta med att arbeta i projekt måste jag säga. Delvis tror jag att dess sällsynthet kan ligga i att lärare blir skrämda av att arbetsområdet kan bli så stort att en tappar fokus på vad det är en ska uppnå, men samtidigt så ger projekt ett bra redskap då det kommer till att arbeta utifrån formativt lärande kan jag tro. En sak som jag slogs av är dock att de exempel du radade upp även kan fungera bra som ämnesövergripande projekt. Du nämner t.ex detta med engelskt filmmanus något som förmodligen kan underlättas och skapa bra öppning för samarbete med engelska kurserna liksom ett svenskt manus säkerligen kan skapa en lucka för samarbete med svenska kurserna. Nackdelen här blir dock att samarbetet kan komma att kväva självständigheten då samarbete med andra ämnen kan komma att lägga en viss ram för eleven inom vilken denne måste arbeta. Trevligt att se hur du arbetar dock och intressant att höra något positivt om projektarbeten.

Re: Relaterat till SCUM: Om hur skolföreställningar fungerar

Mikael Bergström — Mon, 19 Dec 2011 12:05:35 -0000

Det blev en hel del diskussion, det här. mer än jag riktigt tänkt mig. Tanken jag hade med den här bloggen var ju inte alls att den skulle vara politisk... Jag hade från början tvärtom tänkt hålla mig ifrån alla politiska ställningstaganden. Jag hade egentligen, med det här inlägget, helt enkelt tänkt försöka reda ut vad som i mina ögon verkade vara ett missförstånd angående hur skolföreställningar fungerar. Jag får försöka bättra mig framöver, och skriva mer ickepolitiskt =) Det är ju ingen jäkla anarkist/feministblogg det här.

Re: Relaterat till SCUM: Om hur skolföreställningar fungerar

Mikael Bergström — Mon, 19 Dec 2011 12:03:24 -0000

Jag tänker välja att ta "liberal" som den komplimang jag antar (?) att det var menat som. den liberala, eller nyliberala, ideologin är ju annars inget jag anfäktar det allra minsta.